torsdag 14 november 2024

Jakt på 3000 meters höjd….

 Fick en väldigt intressant artikel skicka till mig idag. Det var Tommy H som hade hittat den på Lunds Universitets hemsida. 

Det handlar om en Kustpipare (Pluvialis squatarola) som blev ringmärkt och försedd med en sändare av ett nederländskt forskningsteam. Ett par månader senare när den är på väg mot häckningsområdena i Sibirien, flyger den över Skåne på cirka 3.000 meters höjd. Då blir den slagen av en Pilgrimsfalk, på denna höjd! 

Hela denna situation är ju i sig väldigt intressant att läsa om, men sen diskuterar man om hur vanligt/ovanligt detta faktiskt kan vara. Det är inte ovanligt att fåglar som även sträcker på de ljusa timmarna flyger väldigt högt upp. Tydligen inte ovanligt att de sträcker på över 5.000 m.ö.h. Detta delvis för att just undvika dagaktiva rovfåglar. En annan orsak tror man är för att reglera sin värmebalans.

Vidare ska väl också nämnas att Kustpipare tillhör vadarfåglar som kan sträcka väldigt långa sträckor i ett svep. Man har uppmätt sträckor på flera hundratals mil non-stop och då på väldigt hög höjd dessutom. Tack vare den lilla sändaren har man kunnat fastställa tiden för när den blev slagen till 21:58, den 27/5-24. Ringar och sändare hittades senare på en plats inte långt från där Pilgrimsfalken häckar, någonstans i Skåne då. 

Mycket intressant och spännande läsning!

Länk: https://www.lu.se/artikel/pilgrimsfalk-dodade-flyttfagel-pa-3-000-meters-hojd

onsdag 22 november 2023

Två Pilgrimar på kyrka idag….

 Idag börjar anlände Malmö Central började jag med att kolla av Sankt Petri kyrkan. Jodå, mycket riktigt satt där en Pilgrimsfalk (Falco Peregrinus) på norra delen av tornet. Men efter en rundspaning såg jag till min förvåning att det satt en till på den östra delen. Alltså TVÅ Pilgrimsfalkar idag.

Extremt dåliga doku-skott på de båda.




onsdag 12 juli 2023

Kattuggla i nöd….

När jag idag kom till Malmö Central, upptäckte jag att det låg någonting lite större invid rälen precis nedanför perrongkanten. En snabb blick och jag kunde se att det var en Kattuggla som satt där. Den såg ganska medtagen ut. Jag vet att ugglor på dagtid kan se mer sömniga och oberörda ut, men eftersom den satt där den satt, så funderade jag på om den blivit påkörd och ”fraktad” dit. 

Jag tog ett beslut att ringa Fågelskydd Spillepeng och pratade med Kenneth Bengtsson där. Han sa att han hade lite andra uppdrag han skulle ut på, men det gällde nån duvunge, nån mås och en storskarv. Så han tyckte att en Kattuggla kanske hade större prio att hjälpa, då jag inte kunde stanna mer än ca 45 minuter. Han sa att han fick ”vända på hämtrundan”.

Efter cirka 30 minuter dök han upp och han kunde sedan få upp ugglan. Den såg ganska sliten ut och saknade bl.a. nästan hela stjärten. Ena vingens handpennor var också lite tilltagna och hela fågeln gav ett ganska trött och lojt intryck. Men han tog den med sig, så får vi se vad som händer. Dagens goda gärning utförd!

EDIT: 2023-07-19 ringde Kenneth B mig och berättade att ugglan faktiskt hade återhämtat sig väldigt bra och att dom därför hade kunnat släppa den i Bokskogen. Valet av just Bokskogen, var för att dom i vanliga fall brukar släppa fåglarna där dom hittas, men Malmö Central är inte en normal plats för en Kattuggla, därför valde han istället ett område i närheten där biotopen är så passa de som möjligt.




lördag 27 maj 2023

Hybrid Blå- och Sillval….

 Läste idag i ett gammalt nummer av WWFs tidskrift (4:2021) att man i Norge på 1880-talet misstänkt att Sillval och Blåval hybridiserade med varandra ibland. Men det dröjde ända till 1991 då man genom DNA från harpunerade valar kunde konstatera detta. Tydligen har amerikanska forskare följt en sån här val mellan 2004 och 2020. Valen, som man döpt till Flue, har en Blåval till mor och en Sillval till far. Min stora fråga är; hur vanliga är dessa hybrider!? Med tanke på hur svår tider är att skilja dessa två arter k det vilda är svårt nog, så hur i hela friden ska man kunna utesluta en hybrid!?? 

fredag 19 maj 2023

Carl von Linné om eken vid Kristianstad….

 Läser Carl von Linnæus Skånska resa 1749. Just idag läser jag förbi det han skrivit den 19 maj 1749, dvs på dagen för 274 år sedan! 

Han är på väg från Sinclairsholm till Kristianstad och observerar en fälld ek, som han bestämmer sig för att räkna årsringarna på. Han kallar eken vid hon/henne (oj vad hade alla könsneutrala idag tyckt om det!??) och lägger märke till den år som det varit bistrare vintrar, då ringarna sitter närmre varandra, likväl som de åren som varit varmare, där ringarna sitter mer skilda från varandra. Han räknar ringarna och får åldern 101 år! 

Det jag tycker är intressant är hur varma och kalla år går i cykler, men ibland flätas in om vart annat. De kalla åren är märkta med ^, medan den varmare är märkta med *.

  1. 1648
  2. 1649
  3. 1650
  4. 1651
  5. 1652
  6. 1653
  7. 1654
  8. 1655
  9. 1656
  10. 1657
  11. 1658
  12. 1659
  13. 1660*
  14. 1661^
  15. 1662
  16. 1663
  17. 1664
  18. 1665
  19. 1666*
  20. 1667*
  21. 1668*
  22. 1669
  23. 1670
  24. 1671
  25. 1672
  26. 1673
  27. 1674*
  28. 1675*
  29. 1676*
  30. 1677
  31. 1678
  32. 1679
  33. 1680
  34. 1681
  35. 1682
  36. 1683*
  37. 1684*
  38. 1685
  39. 1686
  40. 1687
  41. 1688
  42. 1689^
  43. 1690
  44. 1691
  45. 1692^
  46. 1693^
  47. 1694
  48. 1695*
  49. 1696
  50. 1697^
  51. 1698^
  52. 1699^
  53. 1700^
  54. 1701*
  55. 1702*
  56. 1703^
  57. 1704^
  58. 1705^
  59. 1706^
  60. 1707
  61. 1708
  62. 1709^
  63. 1710
  64. 1711
  65. 1712
  66. 1713
  67. 1714*
  68. 1715*
  69. 1716*
  70. 1717*
  71. 1718^
  72. 1719^
  73. 1720^
  74. 1721^
  75. 1722^
  76. 1723^
  77. 1724*
  78. 1725*
  79. 1726
  80. 1727
  81. 1728
  82. 1729*
  83. 1730^
  84. 1731^
  85. 1732*
  86. 1733*
  87. 1734*
  88. 1735
  89. 1736*
  90. 1737*
  91. 1738*
  92. 1739*
  93. 1740^
  94. 1741^
  95. 1742^
  96. 1743
  97. 1744^
  98. 1745^
  99. 1746
  100. 1747^
  101. 1748*

Och när han alltså räknade dessa årsringar den 19/5 1749, så hade alltså eken inte kunnat bilda någon ring. Dels för att det var för tidigt på året, men även för att trädet var nedhugget!!

Ek vid Fulltofta, Ringsjön.

Eklöv.


fredag 7 april 2023

Kungsfågel som kilat vidare…

 Idag när jag var på Lunds Central, såg jag något litet liggandes på marken, vid de stora glasrutorna som omger rulltrapporna vid perrongen på spår 6. Det var en liten Kungsfågel (Regulus regulus) som troligen hade flugit emot en av dessa rutor och brutit nacken och dött. 

Jag tog upp den och tittade på den om den var ringmärkt, vilket den inte var, och sedan la jag den i en av rabatterna precis utanför stationsområdet. 

Tankarna går ju till hur många fåglar som dör varje år på detta sätt. Jag vet om att det höjs/har höjts röster om att låta katter härja ute hur som helst. Tydligen tar dom miljontals fåglar varje år, trots att dom får mat hemma!

Kungsfågel (Regulus regulus)


lördag 17 december 2022

Ny Sverigeart....

 I torsdags kom det larm om att det setts en Baltimoretrupial (Icterus galbula) i Förslöv på Bjärehalvön. Detta är det första fyndet för landet och en stor sensation. Baltimoretrupialen är en i Europa mycket sällsynt gäst från nordamerika. Eftersom jag jobbade kunde jag av förklarliga skäl inte åka upp och titta på den. Den var kvar på fredagen och min situation var oförändrad. Men då det var kallt i landskapet, snö och ganska många minusgrader, så fanns det stor chans för att den skulle fortsätta vara kvar i det begränsade området den uppehållit sig i de dagar den varit upptäckt. 

Så på lördagen sammanstrålade jag med Tommy H, vid Flädie samåkningsparkering klockan 07.30, och samåkte med honom upp. Väl framme var den redan upptäckt för dagen och där var fullt med folk utanför trädgården där den födosökte. Jag lyckades se den när den vid några tillfällen stack upp bakom den lilla snövall som bildats under häcken mellan de två trädgårdarna. Inga problem med att se att det var den, med sina orange färg och sina vita vingband. Något mindre än en Koltrast, mer i storlek som en Gulsparv. 

Efter ett tag flög den iväg och de flesta gick då iväg till en annan trädgård där den hade setts senare på de föregående dagarna. En trädgård med en stor tuja, där den poserat fint bl.a. dagen innan. Dock var det på fågelmatningen i trädgården intill denna, som den uppehöll sig mest i. Alla som var där fick fina obsar på den när den snällt satt och födosökte. Verkade som om de flesta fotografer även fick sitt lystmäte mättat. Jag tyckte dock det var en ful omgivning med alla fågelmatare och dessutom den fula gula tegelvägg på huset som bakgrund. Den flög dock upp i träden vid några få tillfällen och då lyckades jag få några skott på den. Tyvärr inte så nära och lite fel inställning på kameran gav ganska mörka bilder. Men med lite trixande i datorn kan man faktiskt se vad det är. 


Baltimoretrupial (Icterus galbula)

Vid ett tillfälle så kom det en Sparvhök (Accipiter nisus) till matningen och slog en fågel. Alla höll andan!! Var det den berömda "Sparvhöken från Öland" som slagit till igen?? Men när lugnet åter lade sig, så hoppade trupialen fram igen och alla kunde andas ut! Troligen var det en av alla Bergfinkar som fått sätta livet till för Sparvhöken denna gång. Anledningen till att man blev lite orolig för att det var just trupialen som Sparvhöken skulle ha klippt, var för att den vid flera tillfällen när alla andra fåglar lämnade matningen och flög upp i träden, så satt den lugnt kvar och pickade i sig mat. Dum? Smart? Iskall? Vem vet??! Men det kan ju lätt kosta den livet!!

Vi lämnade platsen cirka 12.30, nöjda och glada över ett fantastiskt kryss. För inte var det väl den amerikanaren som man trodde skulle bli den första man hängde in i Sverige. Dock har jag ju faktiskt sett en amerikansk tätting tidigare i Sverige, nämligen den Tundrasparv som uppehöll sig vid Torrebergaängar för en del år sen. Men Rödögd Vireo, Dark-eyed Junco eller nån skogssångare kanske man har funderat på skulle komma före just en trupial. 

Körde inom en vinylskivaffär i Förslöv, för att Tommy ville se om dom hade nåt i sitt utbud som han inte kunde leva utan. Det var en trevlig nostalgiupplevelse och Tommy kom ut med två nya plattor till sin samling.

När Tommy lämnat mig i Flädie, så kom det ett larm om en Rosenfink (Carpodacus erythrinus) på ett fågelbord i Kävlinge. Det var hemma hos Mikael Arinder och han erbjöd sig att släppa in folk i huset för att få se den. Hans fågelmatning är annars svår att se från gatan. Jag for dit och väl där träffade jag tre nöjda skådare på väg att lämna. Tyvärr skymde det på en smula när jag väl kom dit och fågelaktiviteten avtog något. Trots att jag stod där i en dryg timme, så kom den inte tillbaka mer den dagen. Imorgon är det kört, då jag inte har tillgång till bil.