Så här blev det
 |
| Vitvingad trut (Larus glaucoides) |
måndag 24 december 2012
God Jul & Gott Nytt År.....
Gjorde ett litet julkort för att kunna hälsa alla en riktigt God Jul & ett Gott Nytt År.
Så här blev det
Så här blev det
fredag 21 december 2012
Kameraproblem.....
I somras hade jag problem med min Canon 7D när jag fotade insekter vid Vombs vattenverk, med att den slutade fungera mitt i ett foto. Den bara låste sig och Error 30 visades i displayn. Jag ringde Martin och han googlade fram att det var oftast slutarrelaterade problem. Man skulle stänga av kameran, ta ut batteriet och vänta en stund. Det gjorde jag, men kunde oftast inte ta mer än en bild innan problemet återkom.
Jag fotograferade ett par gånger till efter nån vecka utan några problem, men sedan uppstod problemet igen. Denna gång tog jag kontakt med affären där jag köpt kameran. Dom sa att det kunde vara att jag inte uppdaterat min Firmware, vilket jag gjorde. Inga problem under de få gångerna jag fotat med min kamera under hösten. Men så när jag nu skulle plåta på min dotters luciatåg kom problemet igen.
Idag hade jag åter igen vägarna förbi affären där jag köpt kameran, så jag svängde in om. Garantin är ju utgången för ett år sedan, men jag undrade om reklamationsrätt kan gälla. Dom sa att dom inte tar in kameran utan att jag skulle vända mig till Kamerateknik på Holmgången. Lite underligt då dom inte längre är Canons auktoriserade verkstad i Malmö. Det är Inter Vision. Dock sa dom att man visst kan hänvisa till Konsumentköplagen där reklamationsrätten ligger under.
Jag cyklade bort till Kamerateknik och han kunde ABSOLUT inte säga var det var för fel, men att byta en slutare går på 4000-7000 SEK. Jag sa att det är ju inte långt från priset på en ny kamera. Han menade på att det var ju mycket pengar att lägga till och ganska onödigt. Jag sa att då får jag ju en splitter ny kamera som ingen varit inne och råddat i och dessutom 1 års garanti. Han kunde inte förstå det resonemanget, men han är väl bara intresserad av att få tjäna pengar.
Han sa också att Error 30 inte alls behöver vara ett slutarproblem och allt man läste på nätet av alla "förstå-sig-påare" skulle man ta med en nypa salt. Men vad betyder då Error 30? Ja, det var bara en beteckning på att nåt var fel. No shit, Sherlock! Berättade om Martin som haft felet Error 99 och då skakade han på huvudet och menade att det var ett ganska vanligt fel. För vadå, frågade jag?! Ja det var ju också en samlingsbeteckning. Men är det inte lika bra att det BARA står ERROR då???? Om man ändå inte kan precisera det LIIIITE mer än att det bara är fel på kameran? Är det inte det error betyder???
Helt plötsligt skulle jag räkna med att en reparation gick ju löst på nånstans mellan 2000 och 4.... 5000 SEK. Jag funderade, om jag står och argumenterar en stund till med honom kanske priset sjunker lite till??
Sen berättade jag att en bekant till mig, som jobbar med försäljning av kameror, berättat att man kan ju alltid hänvisa till reklamationsrätt, vilket har blivit förlängt från 2 till 3 år nu och som då skulle kunna hjälpa mig i detta fall från att behöva betala en svindyr reparation på en 2 år gammal pryl. Då skrattade han och sa att det var en okunnig bekant jag hade och att han kunde ju inte mycket om hur saker fungerade.
Tycker denna person på Kamerateknik ger ett stöddigt och ganska otrevligt intryck. Smutskastar människor han inte vet vem dom är och har lite av en besserwisser attityd. Ringde Martin när jag lämnat butiken och frågade om han hade haft med honom att göra och jodå, hans 100-400 zoomobjektiv gick ju sönder för ett tag sedan och lämnade in det till denna butik. Två veckor skulle det ta, men när det gått 3 och Martin inte hört nåt från dem så ringde han själv. Ursäkter och bortförklaringar var vad han fick. Det skulle ta längre tid och Martins enda krav var att det inte skulle skena iväg prismässigt. Klåparfasoner! Det finns kanske en anledning till att dom inte är Canons auktoriserade verkstad i Malmö längre???!
Ringde till Inter Vision när jag kom hem. Vet om att dom är svindyra, men jag tog en chansning. Blev väldigt vänligt bemött av en dam i telefonen. Hon sa att en undersökning kostar 700 SEK. Berättade vidare att det ofta har med slutaren att göra men att det även kan vara kontaktfel o.s.v. Utbyte av slutare kostar drygt 3000 SEK. Jag tog upp reklamationsrätt och hon berättade att det kan man åberopa när man lämnar in kameran. Dom undersöker så att det inte finns fuktskador eller yttre åverkan som kan ha skadat kameran och om detta inte existerar finns det goda förutsättningar för att man får igenom reklamationsrätten. Okej! Lite olika sätt att bemöta kunder på.
Får nog ta och lämna in kameran efter jul för att ha en strulande kamera är ju inte att tänka på. Bara typiskt att när man nu fått sin semesterersättning och är på grön kvist, så försvinner pengarna ner i ett sånt här onödigt, svart hål. Som morsan brukar säga "Lätt fånget, lätt förgånget"! :-(
Jag fotograferade ett par gånger till efter nån vecka utan några problem, men sedan uppstod problemet igen. Denna gång tog jag kontakt med affären där jag köpt kameran. Dom sa att det kunde vara att jag inte uppdaterat min Firmware, vilket jag gjorde. Inga problem under de få gångerna jag fotat med min kamera under hösten. Men så när jag nu skulle plåta på min dotters luciatåg kom problemet igen.
Idag hade jag åter igen vägarna förbi affären där jag köpt kameran, så jag svängde in om. Garantin är ju utgången för ett år sedan, men jag undrade om reklamationsrätt kan gälla. Dom sa att dom inte tar in kameran utan att jag skulle vända mig till Kamerateknik på Holmgången. Lite underligt då dom inte längre är Canons auktoriserade verkstad i Malmö. Det är Inter Vision. Dock sa dom att man visst kan hänvisa till Konsumentköplagen där reklamationsrätten ligger under.
Jag cyklade bort till Kamerateknik och han kunde ABSOLUT inte säga var det var för fel, men att byta en slutare går på 4000-7000 SEK. Jag sa att det är ju inte långt från priset på en ny kamera. Han menade på att det var ju mycket pengar att lägga till och ganska onödigt. Jag sa att då får jag ju en splitter ny kamera som ingen varit inne och råddat i och dessutom 1 års garanti. Han kunde inte förstå det resonemanget, men han är väl bara intresserad av att få tjäna pengar.
Han sa också att Error 30 inte alls behöver vara ett slutarproblem och allt man läste på nätet av alla "förstå-sig-påare" skulle man ta med en nypa salt. Men vad betyder då Error 30? Ja, det var bara en beteckning på att nåt var fel. No shit, Sherlock! Berättade om Martin som haft felet Error 99 och då skakade han på huvudet och menade att det var ett ganska vanligt fel. För vadå, frågade jag?! Ja det var ju också en samlingsbeteckning. Men är det inte lika bra att det BARA står ERROR då???? Om man ändå inte kan precisera det LIIIITE mer än att det bara är fel på kameran? Är det inte det error betyder???
Helt plötsligt skulle jag räkna med att en reparation gick ju löst på nånstans mellan 2000 och 4.... 5000 SEK. Jag funderade, om jag står och argumenterar en stund till med honom kanske priset sjunker lite till??
Sen berättade jag att en bekant till mig, som jobbar med försäljning av kameror, berättat att man kan ju alltid hänvisa till reklamationsrätt, vilket har blivit förlängt från 2 till 3 år nu och som då skulle kunna hjälpa mig i detta fall från att behöva betala en svindyr reparation på en 2 år gammal pryl. Då skrattade han och sa att det var en okunnig bekant jag hade och att han kunde ju inte mycket om hur saker fungerade.
Tycker denna person på Kamerateknik ger ett stöddigt och ganska otrevligt intryck. Smutskastar människor han inte vet vem dom är och har lite av en besserwisser attityd. Ringde Martin när jag lämnat butiken och frågade om han hade haft med honom att göra och jodå, hans 100-400 zoomobjektiv gick ju sönder för ett tag sedan och lämnade in det till denna butik. Två veckor skulle det ta, men när det gått 3 och Martin inte hört nåt från dem så ringde han själv. Ursäkter och bortförklaringar var vad han fick. Det skulle ta längre tid och Martins enda krav var att det inte skulle skena iväg prismässigt. Klåparfasoner! Det finns kanske en anledning till att dom inte är Canons auktoriserade verkstad i Malmö längre???!
Ringde till Inter Vision när jag kom hem. Vet om att dom är svindyra, men jag tog en chansning. Blev väldigt vänligt bemött av en dam i telefonen. Hon sa att en undersökning kostar 700 SEK. Berättade vidare att det ofta har med slutaren att göra men att det även kan vara kontaktfel o.s.v. Utbyte av slutare kostar drygt 3000 SEK. Jag tog upp reklamationsrätt och hon berättade att det kan man åberopa när man lämnar in kameran. Dom undersöker så att det inte finns fuktskador eller yttre åverkan som kan ha skadat kameran och om detta inte existerar finns det goda förutsättningar för att man får igenom reklamationsrätten. Okej! Lite olika sätt att bemöta kunder på.
Får nog ta och lämna in kameran efter jul för att ha en strulande kamera är ju inte att tänka på. Bara typiskt att när man nu fått sin semesterersättning och är på grön kvist, så försvinner pengarna ner i ett sånt här onödigt, svart hål. Som morsan brukar säga "Lätt fånget, lätt förgånget"! :-(
söndag 16 december 2012
Sena årskryss......
Hansi hämtade mig 08.30 och vi drog ner till Knäckekärr i Trelleborg för att leta efter Turturduvan som varit där ett tag nu. Jag har redan sett en Turturduva i december, närmare bestämt 1989-12-12 i Näsbyholm, så det skulle inte bli månadskryss, men jag har inte sett Turturduva i Sverige sedan 2009.
När vi kom ner till Trelleborg var det dimmigt värre och riktigt usel sikt. Vi körde in på området och parkerade bilen längst ner på Silvermyntsvägen. På denna gata hade den rapporterats föregående dag. Vi gick bort till den trädgård den setts i och letade, men Turkduvor var det enda vi fann. Vi tog oss via en liten gångstig över till en parallellgata, men upptäckte att det inte var någon av de som den rapporterats från tidigare så vi gick längst ner till återvändszonen och gick via allmänningen över till Silvermyntsvägen igen. Innan vi kommit ut på gatan så upptäckte vi några Turkduvor i ett träd och tillsammans med dem, så satt den.
Innan vi lämnade området gick vi förbi tujorna där Hornugglorna skulle sitta. Vi hittade 5. Igår lär där ha varit 25! Vi fortsatte ner till småbåtshamnen och skulle ta en fika i bilen, men innan vi hann stanna kom en fågel flygande förbi bilen och landade i strandkanten. Det var den Svarthakad busksvättan! Bra början. I övrigt detta:
Rödvingetrast 1
Forsärla 1
Svartrödstjärt 1 honfärgad
Ängspiplärka >8
Vi fortsatte bort till Trelleborg väster där vi hade Rödbena 4, Forsärla 1 och Ängspiplärka 1.
Anmärkningsvärt var att vi inte hade en enda Snatterand. Här brukar ju vara ett säkert ställe för dem.
Körde bort till Tivolihusen och gick en runda i skogsridån där. Morkulla 1, Skogsduva 19 och Järnsparv 1 får väl ses som ett bra stopp.
Även vid Kämpingedungen hade vi en Morkulla, men inget annat att notera.
Vi beslöt oss för att lämna sydkusten och körde mot Malmö oljehamn i stället. Där hade det varit Berglärkor vid Ökensjön de senaste dagarna. Vi träffade några skådare som beskrev var dom sett dom och vi gick vägen ut. Vi insåg snart att vi var tvungna att ge oss ut i terrängen för att hitta dom. Det var sanslöst geggigt, men vi lyckades hitta flocken med 15 Berglärkor och ca 30 Snösparvar. Precis när vi skulle gå tillbaka till bilen så flög en Pilgrimsfalk förbi och drog mot öster.
Vi beslöt oss för att kalla det en dag och körde hem.
Såg att Svarthakad buskskvätta splittats i två arter. Det betyder att jag får ett fåtöljkryss och är uppe på 401 igen. Däremot blev det inget av den Baleariska liran på hovet tidigare i år. Rk ville inte godkänna den.
När vi kom ner till Trelleborg var det dimmigt värre och riktigt usel sikt. Vi körde in på området och parkerade bilen längst ner på Silvermyntsvägen. På denna gata hade den rapporterats föregående dag. Vi gick bort till den trädgård den setts i och letade, men Turkduvor var det enda vi fann. Vi tog oss via en liten gångstig över till en parallellgata, men upptäckte att det inte var någon av de som den rapporterats från tidigare så vi gick längst ner till återvändszonen och gick via allmänningen över till Silvermyntsvägen igen. Innan vi kommit ut på gatan så upptäckte vi några Turkduvor i ett träd och tillsammans med dem, så satt den.
 |
| Turturduva (Streptopelia turtur) |
 |
| Hornuggla (Asio otus) |
Rödvingetrast 1
Forsärla 1
Svartrödstjärt 1 honfärgad
Ängspiplärka >8
 |
| Svarthakad buskskvätta (Saxicola rudicola) |
Anmärkningsvärt var att vi inte hade en enda Snatterand. Här brukar ju vara ett säkert ställe för dem.
Körde bort till Tivolihusen och gick en runda i skogsridån där. Morkulla 1, Skogsduva 19 och Järnsparv 1 får väl ses som ett bra stopp.
 |
| Järnsparv (Prunella modularis) |
Vi beslöt oss för att lämna sydkusten och körde mot Malmö oljehamn i stället. Där hade det varit Berglärkor vid Ökensjön de senaste dagarna. Vi träffade några skådare som beskrev var dom sett dom och vi gick vägen ut. Vi insåg snart att vi var tvungna att ge oss ut i terrängen för att hitta dom. Det var sanslöst geggigt, men vi lyckades hitta flocken med 15 Berglärkor och ca 30 Snösparvar. Precis när vi skulle gå tillbaka till bilen så flög en Pilgrimsfalk förbi och drog mot öster.
Vi beslöt oss för att kalla det en dag och körde hem.
Såg att Svarthakad buskskvätta splittats i två arter. Det betyder att jag får ett fåtöljkryss och är uppe på 401 igen. Däremot blev det inget av den Baleariska liran på hovet tidigare i år. Rk ville inte godkänna den.
fredag 14 december 2012
Nat Geo Wild igen.....
Var hemma hos föräldrarna och i väntan på att den ena av dessa skulle komma hem fördrev jag tiden med lite Nat Geo Wild. Så vad lärde jag mig idag då? Jo, följande:
1. Att Tjurhajen har det största trycket i sitt bett, större än både Vithaj och Tigerhaj. Mellan 300-500 kg tryck.
2. Att Tasmansk djävul är utrotad på fastlandet i Australien p.g.a. att Dingon anlände tillsmmans med människor för ca 5000 år sedan. Nu finns den bara på Tasmanien och stammen där har minskat med nästan 80%, mycket p.g.a. en cancerform som oftast sätter sig i ansiktet och förvandlar djuren till groteska bestar. Tragiskt!
3. Att Dingon inte är en "riktig" vildhund, utan en avlägsen släkting till vargen, som av människorna blivit domesticerad och sedan åter igen blivit vild.
Blir fortfarande lika förvånad över hur bra denna kanal är.
1. Att Tjurhajen har det största trycket i sitt bett, större än både Vithaj och Tigerhaj. Mellan 300-500 kg tryck.
2. Att Tasmansk djävul är utrotad på fastlandet i Australien p.g.a. att Dingon anlände tillsmmans med människor för ca 5000 år sedan. Nu finns den bara på Tasmanien och stammen där har minskat med nästan 80%, mycket p.g.a. en cancerform som oftast sätter sig i ansiktet och förvandlar djuren till groteska bestar. Tragiskt!
3. Att Dingon inte är en "riktig" vildhund, utan en avlägsen släkting till vargen, som av människorna blivit domesticerad och sedan åter igen blivit vild.
Blir fortfarande lika förvånad över hur bra denna kanal är.
tisdag 4 december 2012
Big 5.....
Afrika är ju den kontinent som man förknippar med Big 5 och som alla väl vet så är det följande djur som ingår i denna exklusiva grupp (det finns ingen speciell ordning):
Afrikansk Elefant (Loxodonta africana)
Lejon (Panthera leo)
Afrikansk Buffel (Syncerus caffer)
Spetsnoshörning (Diceros bicornis)
Leopard (Panthera pardus)
Vad då Spetsnoshörning (Svart noshörning) tänker kanske någon, noshörning som noshörning, men faktum är ju den att begreppet "Big Five" tog ju fram av storviltsjägare som bedömde de mest åtråvärda OCH farligaste djuren på savannen och där är faktiskt den Spetsnoshörningen långt mer aggressiv och lynnig än den vita (trubbnoshörningen) kusinen.
Idag när jag åter var hemma hos föräldrarna så såg jag ett program där dom ville lista Nordamerikas "Big 5". Dom gick igenom en massa olika djur och gjorde bedömningar i fyra olika kategorier. Detta blev listan:
Isbjörn (Ursus maritimus)
Bisonoxe (Bison bison)
Älg (Alces alces)
Varg (Canis lupus)
Grizzlybjörn (Ursus arctos horribilis)
Isbjörnen utsågs till klar segrare, men de andra kommer jag inte ihåg i vilken ordning dom kom i.
Detta gjorde mig lite fundersam om det finns listor för andra kontinenter, så jag googlade lite och fann att detta var Sydamerikas Big 5:
Jätteutter (Pteronura brasiliensis)
Låglandstapir (Tapirus terrestris)
Manvarg (Chrysocyon brachyurus)
Jaguar (Panthera onca)
Jättemyrslok (Myrmecophaga tridactyla)
Kanske inte så lätt att få in en massa farliga och oberäkneliga djur på denna kontinent. Där emot blev jag lite förvånad över Asiens lista:
Indisk Elefant (Elephas maximus)
Tiger (Panthera tigris)
Jättepanda (Ailuropoda melanoleuca)
Kragbjörn (Ursus thibetanus)
Orangutang (Pongo pygmaeus)
Känns som om när man gjort andra kontinenters "Big 5" (undantaget Nordamerika) listor så har man gått i från det där med jakten. Sydamerika kanske inte har så många stora däggdjur som skulle kunna passa dit, men Asien skulle ju kunna byta ut Orangutangen och Pandan i så fall.
Europas lista är inte så överraskande tycker jag:
Visent (Bison bonasus)
Lodjur (Lynx lynx)
Varg (Canis lupus)
Brunbjörn (Ursus arctos)
Järv (Gulo gulo)
Så kan det möjligen finnas en lista för Australien också? Nä, jag kunde faktiskt inte hitta någon sådan lista. Kanske det finns och någon annan hittar den. Låt mig veta i så fall.
Afrikansk Elefant (Loxodonta africana)
Lejon (Panthera leo)
Afrikansk Buffel (Syncerus caffer)
Spetsnoshörning (Diceros bicornis)
Leopard (Panthera pardus)
Vad då Spetsnoshörning (Svart noshörning) tänker kanske någon, noshörning som noshörning, men faktum är ju den att begreppet "Big Five" tog ju fram av storviltsjägare som bedömde de mest åtråvärda OCH farligaste djuren på savannen och där är faktiskt den Spetsnoshörningen långt mer aggressiv och lynnig än den vita (trubbnoshörningen) kusinen.
Idag när jag åter var hemma hos föräldrarna så såg jag ett program där dom ville lista Nordamerikas "Big 5". Dom gick igenom en massa olika djur och gjorde bedömningar i fyra olika kategorier. Detta blev listan:
Isbjörn (Ursus maritimus)
Bisonoxe (Bison bison)
Älg (Alces alces)
Varg (Canis lupus)
Grizzlybjörn (Ursus arctos horribilis)
Isbjörnen utsågs till klar segrare, men de andra kommer jag inte ihåg i vilken ordning dom kom i.
Detta gjorde mig lite fundersam om det finns listor för andra kontinenter, så jag googlade lite och fann att detta var Sydamerikas Big 5:
Jätteutter (Pteronura brasiliensis)
Låglandstapir (Tapirus terrestris)
Manvarg (Chrysocyon brachyurus)
Jaguar (Panthera onca)
Jättemyrslok (Myrmecophaga tridactyla)
Kanske inte så lätt att få in en massa farliga och oberäkneliga djur på denna kontinent. Där emot blev jag lite förvånad över Asiens lista:
Indisk Elefant (Elephas maximus)
Tiger (Panthera tigris)
Jättepanda (Ailuropoda melanoleuca)
Kragbjörn (Ursus thibetanus)
Orangutang (Pongo pygmaeus)
Känns som om när man gjort andra kontinenters "Big 5" (undantaget Nordamerika) listor så har man gått i från det där med jakten. Sydamerika kanske inte har så många stora däggdjur som skulle kunna passa dit, men Asien skulle ju kunna byta ut Orangutangen och Pandan i så fall.
Europas lista är inte så överraskande tycker jag:
Visent (Bison bonasus)
Lodjur (Lynx lynx)
Varg (Canis lupus)
Brunbjörn (Ursus arctos)
Järv (Gulo gulo)
Så kan det möjligen finnas en lista för Australien också? Nä, jag kunde faktiskt inte hitta någon sådan lista. Kanske det finns och någon annan hittar den. Låt mig veta i så fall.
lördag 1 december 2012
Nat Geo Wild.....
Var hos föräldrarna idag och låg då och slötittade på den fantastiskt bra TV-kanalen National Geographic Wild (Nat Geo Wild). Flera finfina program avverkades och inte en gång utan att man lär sig något nytt.
Idag var det främst tre saker som jag fastnade för.
1. Gabon Viper (Bitis gabonica) är tydligen den tyngsta giftormen i världen. Den påstås kunna bli drygt 2 m lång, men det största exemplaret som infångats var en 1,8 meter lång best som vägde hela 11,3 kg med tom mage. Man tror att riktigt stora individer kan väga så mycket som upp mot 20 kg. Den har dessutom de längsta huggtänderna (upp till 5 cm) och den största dosen gift.
2. Bisonoxen var på väg att dö ut i det vilda, p.g.a. människans hänsynslösa jakt/slakt av dessa otroliga tungviktare. År 1894 tror man att det bara fanns 800 vilda djur kvar. Efter ett mycket lyckat arbete att freda och återinföra Bisonoxar till olika områden så finns det idag en vild stam på ca 15.000 djur. Glädjande! Men i proportion till att det år 1860 uppskattningsvis fanns 60.000.000 exemplar, så har människan än en gång visat vad vi är kapabla till att förstöra.
3. I en undersökning av Älg i USA kom man fram till att fästingar var ett större problem för djuren, än vad man först kunnat ana. Problemet visar sig i att Älgar faktiskt kan klia sönder sig och till och med bli ursugna på blod av fästingar! På en död Älg hittade man över 100.000 fästingar, allt från små som knappnålshuvud till stora som vindruvor!!! Ett stort problem är den globala uppvärmningen, vilket leder till att fästingarna inte fryser ihjäl under den kalla vintern utan klarar sig bra och dessutom sprider sig längre norrut.
Idag var det främst tre saker som jag fastnade för.
1. Gabon Viper (Bitis gabonica) är tydligen den tyngsta giftormen i världen. Den påstås kunna bli drygt 2 m lång, men det största exemplaret som infångats var en 1,8 meter lång best som vägde hela 11,3 kg med tom mage. Man tror att riktigt stora individer kan väga så mycket som upp mot 20 kg. Den har dessutom de längsta huggtänderna (upp till 5 cm) och den största dosen gift.
2. Bisonoxen var på väg att dö ut i det vilda, p.g.a. människans hänsynslösa jakt/slakt av dessa otroliga tungviktare. År 1894 tror man att det bara fanns 800 vilda djur kvar. Efter ett mycket lyckat arbete att freda och återinföra Bisonoxar till olika områden så finns det idag en vild stam på ca 15.000 djur. Glädjande! Men i proportion till att det år 1860 uppskattningsvis fanns 60.000.000 exemplar, så har människan än en gång visat vad vi är kapabla till att förstöra.
3. I en undersökning av Älg i USA kom man fram till att fästingar var ett större problem för djuren, än vad man först kunnat ana. Problemet visar sig i att Älgar faktiskt kan klia sönder sig och till och med bli ursugna på blod av fästingar! På en död Älg hittade man över 100.000 fästingar, allt från små som knappnålshuvud till stora som vindruvor!!! Ett stort problem är den globala uppvärmningen, vilket leder till att fästingarna inte fryser ihjäl under den kalla vintern utan klarar sig bra och dessutom sprider sig längre norrut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)