En chans i livet??

Idag tänkte jag sticka ut och årskryssa lite. Begav mig till Löddesnäs för lite fågel i vassen. Näktergal (Luscinia luscinia) sjöng fint vid parkeringen och det behövdes inte gå många meter förrän både Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus) och Rörsångare (Acrocephalus scirpaceus) hördes från vasshavet. Efter en stund fick jag så också korn på Skäggmes (Panurus biarmicus). Håller nog på med ruvning eller möjligen matning av ungar, för dom var ganska omedgörliga att låta sig fotograferas. Stod en stund i tornet och spanade ut över viken, men inget speciellt att notera. Gick ut på spången och när jag gick inåt igen såg jag en del tärnor, mås och trut som kom i gles ström ut mot havet. Hade fullt upp av att årskryssa Fisktärna (Sterna hirundo), så jag glömde helt bort att det faktiskt var ganska trevligt ljus och att fåglarna kom flygande ei medljud. När jag väl fattade det, så var det bara en Havstrut (Larus marinus) som fastnade på bild, sen var "sträcket" slut.

Havstrut (Larus marinus)

Beslöt mig för att köra bort till Borgebys våtmark. Väl där spanade jag av området, men även här var det ganska klent med fågel. Funderade därför att kanske dra in till Krankesjön och snoka runt lite där. Om inget annat har det varit flera larm om Sommargylling vid Sjötorps ängar, på västra sidan av sjön.

Precis när jag hoppat in i bilen och börjat köra, kom larm om Vitvingade tärnor som drog förbi plattformen vid Järavallen. Svängde runt och drog återigen mot Löddesnäs, för att om möjligt kunna genskjuta dem där. På väg dit funderade jag på om dom följt kusten eller gått en bra bit ut i sundet? (Visade sig på kvällen att det fanns foton på dem från Järavallen och av dem att döma, så hade dom passerat väldigt nära).

Anlände Löddesnäs 15.30, för andra gången idag, cirka tio minuter efter larmet. Skyndade ut till tornet igen och spanade en bra stund, men utan resultat. Träffade Martin och pratade med honom en stund, innan jag återupptog tankarna på att dra ut till Krankesjön.

Körde direkt till Sjötorpsängar, där jag klev ut 17.30. Mötte två män varav den ena inte hade sett nåt speciellt, medan den andre hade haft Sommargylling (Oriolus oriolus) och parande Gökar ner mot Stensoffa. Jag beslöt mig för att gå åt det hållet. Gubben som inte sett nåt satte av före mig och försvann långt bort mot öst. Själv gick jag bara ett par hundra meter innan jag hörde gyllingen flöjta från skogen i söder. En Fiskgjuse (Pandion haliaetus) flög över och årets, för mig, första Gök (Cuculus canorus) ropade. Gyllingen verkade vara ganska nära, så jag gick ner mot skogskanten och satte mig där i gräset. Plötsligt ser jag nåt röra sig i trädkronorna och när jag lyfter kikaren och spanar så flyger den ner på en gren helt öppet. Orutinerat släpper jag snabbt kikaren och greppar kameran och då ser den mig och jag hinner knappt få in den i sökaren, för den hoppar undan. ATTANS! Sen sitter den och småsjunger likt en Koltrast, en lång sammanhängande ramsa, med de klassiska flöjtningarna invävda emellanåt. Har aldrig hört det förr!!

Sommargylling (Oriolus oriolus)

När jag kommer tillbaka till bilen och öppnade passagerardörren, för att stoppa i kameran, ser jag cirka 100 meter bortåt vägen, en räv som nosar runt i gräset. Jag tar upp handkikaren och slår en blick på den, men den går bortåt nosande eller bökande i marken, så det enda jag ser är dessa bakända. Tyckte att den kändes ganska bred över aktern och var ganska gråbrun och ruggig i pälsen, men tänkte att det nog bara var att den bytte från vinter- till sommarpäls, eller möjligen att den kanske var lite angripen av skabb?! Jag fortsatte tänka att jag faktiskt inte har någon bild på räv, så jag skulle kanske försöka ta mig lite närmare och prova få några skott på den. Bättre bild på en maläten räv, än ingen bild på räv alls. När jag ska hoppa in i bilen ser jag att den smiter över vägen och fortsätter nosa runt där. Väl i bilen lägger jag kameran i knäet och börjar rulla sakta bortåt mot den. Ser nåt i ögonvrån som landade ute på fältet till höger om mig och stannar för att se vad det är. Ett par av buskskvätta. Hanen riktigt snygg. Men jag fortsätter rulla framåt, då fåglarna var en bra bit från bilen och inte kunde fotograferas.

Då var jag av med räven. Men så var den där igen. Jag närmade mig den sakta bakifrån och jag var kanske 30 meter ifrån den, då den plötsligt fick den syn på mig och for, som skjuten ur en kanon, in i energiskogen och försvann. Den hade nåt i munnen som stal min uppmärksamhet. Såg ut som..... typ en Mullvad!? Det jag också reagerade lite på var att den kändes väldigt smutsigt svart upp på nederdelen av benen och tassarna. De senare kändes också väldigt stora och nästan lite klumpiga, som om den hade mycket jord som fastnat på dem. Räv brukar väl ha ganska nätta små tassar? Men jag tänkte inte mer på det än så, utan tröstade mig med att det inte gjorde så mycket att jag inte fick bild på en sådan loppehög. Klockan var nu 18.20 och hög tid att dra vidare.

Körde via Prästavägen över till Silvåkrasidan, men stannade ungefär vid Lottagården för att kolla i telefonen, var Vassångaren hade hörts senast. Naturligtvis rullar en militärbil med skyddsvakter upp och undrar vad jag gör där. Jag sa att jag var på väg därifrån och det blev inte mer än så.

Borta vid Silvåkratornet hade det börjat blåsa upp ganska ordentligt nu. Jag gick ut till gömslet och det tog inte lång tid innan jag räknat in 9 Svarttärnor (Chlidonias niger). Jag spanade lite över sjön, utan att upptäcka nåt speciellt och beslöt mig därför att gå in i skogen igen och följa stigen norrut. Gick upp till det vita huset och tillbaka igen två gånger, i skata mak, och lyssnade ut mot sjön med jämna mellanrum. Trastsångaren som suttit här ett par dagar ville dock inte ge sig till känna. Så därför lättade jag vid 19.30 och rullade hemåt.

Körde via min föräldrar för att hämta en sak och när jag kom hem stod det kall middag på bordet. När jag satte mig för att äta kom LARMET!!! VARG, Östra Tvet, Revingehed!! Där var foto också och när jag öppnade det och kollade på den..... Det gick en ilning genom mig och håret reste sig över hela kroppen. Nu var klocka 20.30 cirka. Allting gick i slow motion när jag tänkte på den klumpiga och fula "räven" som jag inte tittat så noga på, eftersom den inte var ett praktexemplar att fotografera. Men allting stämmer med hur den såg ut och rent tidsmässigt måste det ju vara helt rätt också. Jag kan inte fatta att jag inte reagerat på den. Att huvudet bara har sagt "RÄV" och då har jag accepterat det. Är ganska besviken på mig själv att ha dippat, när man fått chans att se en vild varg, inte bara i Sverige utan till och med i Skåne och inte kunnat koppla ihop det i huvudet. Enda ursäkten jag har är väl att man inte som skåning har varg i huvudet, när man kör runt på den skånska slätten! Men att jag inte reagerat på om det var en hund ens en gång.